Svensk Dagligvaruhandel: LOH har blivit en onödig och oproportionerlig reglering
Konkurrensverkets utvärdering av lagen om otillbörliga handelsmetoder (LOH, Rapport 2025:5) bekräftar det som många företag i handeln länge upplevt: den svenska versionen av lagen har skapat mer byråkrati än nytta.
När Sverige valde att gå längre än EU:s UTP-direktiv och ta bort både omsättningsgränsen och principen att endast mindre leverantörer ska skyddas mot större köpare, infördes ett regelverk som inte längre tar sikte på verkliga problem. I stället har lagen både skapat administrativt tunga avtalsrelationer mellan stora, jämbördiga aktörer och skapat extra risk och sämre likviditet för svenska dagligvaruföretag.
Det ursprungliga syftet med EU:s UTP-direktiv var att skydda svagare aktörer från otillbörliga metoder. Den svenska tillämpningen har i praktiken gjort lagen till ett allmänt förhandlingshinder. Köpare av livsmedel vittnar om ökade krav på dokumentation, avtalsgranskningar och omfattande interna kontroller som driver kostnader utan att skapa värde.
Att beskriva den svenska modellen som en ”förenkling” är därför missvisande. Förenklingen gäller endast Konkurrensverkets tillsyn – inte företagens vardag. En verklig regelförenkling innebär minskad administrativ börda, inte bara tydligare regeltext.
Svensk Dagligvaruhandel menar att lagen i nuvarande form saknar proportionalitet och har försvagat en välfungerande och konkurrensutsatt marknad. De största företagen behöver inte en särskild lag som begränsar den avtalsfrihet som är grunden för effektiva affärsrelationer.
Svensk Dagligvaruhandel noterar att Konkurrensverket inte undersökt om LOH haft en avkylande effekt på dagligvaruhandelns förhandlingsutrymme gentemot stora leverantörer, exempelvis multinationella livsmedelsproducenter, och därmed påverkat livsmedelspriserna i konsumentledet. Samtidigt kan myndigheten inte utesluta att LOH indirekt påverkat det så kallade förhandlingsspelet. Vi anser att det är problematiskt att en så omfattande utvärdering inte omfattar sådana centrala marknadseffekter – särskilt när Konkurrensverket själva medger att sådana effekter kan förekomma.
Vi delar Konkurrensverkets slutsats att avvakta EU-kommissionens kommande utvärdering, men anser samtidigt att Sverige ska anpassa sin tillämpning till EU:s minimikrav – något som också skulle vara i linje med Konkurrensverkets åsikt om att en ökad harmonisering av enkla och tydliga spelregler på EU-nivå är eftersträvansvärt. Det är hög tid att minska regelbördan, återställa förhandlingsfriheten och fokusera på att förbättra villkoren för de mindre företagen, samt att minska de administrativa kostnaderna i samtliga led så att priserna kan hållas nere.
Framtida uppföljningar bör tydligt skilja mellan:
- juridisk tydlighet – hur enkla och förutsebara regler är att tolka och tillämpa, och
- administrativ förenkling – hur mycket tid, arbete och kostnader reglerna innebär i praktiken.
Endast med denna distinktion kan en utvärdering visa om lagstiftningen motsvarar de politiska målsättningarna på området.