Webbinarium: Hur mycket pengar lägger vi på mat?
2024-04-18
Äta bör man annars dör man, mat på bordet har i alla tider varit en nödvändighet. Men i takt med att inkomsterna i Sverige stigit har vad vi äter och hur stor andel av hushållens utgifter som utgörs av livsmedelskonsumtion förändrats. Tisdagen den 16 april, i samband med att Dagligvaruindex mars publicerades, bjöd vi in till ett webbinarium för att presentera en ny rapport om svensk livsmedelskonsumtion. Deltog gjorde Karin Brynell, vd Svensk Dagligvaruhandel, Daniel Lennartsson, statistiker på SCB, Fredrik Bergström, Ek. Dr. och rådgivare, Nichlas Olofsson, Inköpsdirektör Coop Sverige, Mårten Tenne, handlare ICA Maxi Nyköping och Tommy Sjölund, handlare Handlar’n Lugnvik i Kramfors.
Se hela webbinariumet i efterhand nedan. Vi ber om ursäkt för att Tommy Sjölund i de avslutande panelsamtalet inte har något ljud. Läs summeringen av Tommys inspel nedan.
Sammanfattning från Webbinariet för de svar och kommentarer Tommy Sjölund, Lugnviks Lanthandel
Du driver en mindre butik i Kramfors, och har med det troligen andra utmaningar än de som till exempel Mårten (som driver en stor ICA Maxi) beskriver. Hur har er vardag i butiken varit senaste tiden varit?
Vi driver ett serviceställe inklusive dagligvaruhandel i en by med cirka 350 innevånare. Inte riktigt samma verksamhet som de andra. Visst ser vi att det varit en förändring på varusidan. Ekologiska varor har nästan halverats och dyrare frukter likaså. Vi levererar ca 20,000 paket från våra partners, något som minskat från 2020 till 2023 med 20 procent. Kanske här vi ser tydligast på ”sämre” tider.
Både Fredrik och Daniel var i sina presentationer inne på att livsmedel står för en allt mindre del av hushållensutgifterna. Är det rimligt att mat tar en allt mindre del?
Det är nog logiskt att matkontot minskar. Dyrare el och räntor tar större bit nu och går inte komma undan. Vi ser dock inte samma övergångstid de billigare egna (Axfoods) varor som övriga nämnt.
Mycket av de förändrade kundbeteendet är drivet av ett väldigt stort prisfokus. Du driver en mindre butik, har du samma förutsättningar som en större butik med stora volymer att konkurrera med pris?
Som en ”småhandlare” kan vi inte vara med på samma lågprissatsningar som stora butiker. Våra lyckade erbjudanden handlar oftast om bra uppgörelser med lokala eller åtminstone norrländska varor.
Det är många i samhällsdebatten inkl. vår politiker som uppmanar konsumenterna att välja med fötterna och leta billigaste pris, vad säger du om det?
Okunskap ger oftast lätta och snabba svar, vilket vi sett prov på från både riks som lokala politiker. Tycker dock att riksdagsfolket är mest svävande och verklighetsfrånvaranande. Man ser inte hela bilden, kanske ett lättsamt sätt komma undan med sina misslyckanden och oförmågor. Verkar som egna skinnet och partiet är nummer ett.
Pressen skriver vad som säljer, stora rubriker vilken vara som är billigast här eller där. Ena dagen om vanskötsel av kycklingar, nästa dag vilken kyckling som är billigast. Kombinerat med Putin, blodtryck och gängvåld.
Självklart kan inte vi konkurrera med Willys, men utan oss och all vår service så tynar vår bygd bort. Det är en del kunder medvetna. Borde ligga mer fokus på vad småbutiker i landsbygd gör för samhället. Byta ut alla dess tjänster mot stadsresor vid varje handling, pakethämtning osv. För inte tala om kommunerna som får ta över mycket av detta via hemtjänsten.
Du driver en butik är en mindre butik i Ångermanland, ser ditt ansvar annorlunda ut?
Vi i Lugnvik har ett klart mål en levande landsbygd som är trivsam att bo och verka i. För att visa att vi menar det så satsar vi mycket på lokala producenter och norrländska. Öppna landskap är mer trivsamt än igenslyad hage. Vi tar ansvar för detta genom våra ställningstaganden. Naturligtvis säljer vi alla sorters varor. Lågprismärken mm. MEN fokus på ett levande samhälle där vi ingår med många engagemang.
Vad är det viktigaste medskicket du har till de som lyssnar?
Vi konstaterar vilken vinning för de kringboende vi är. Fastighetspriser, service mm. Men även för kommunen som annars skall serva alla äldre eller sjuka som själv inte tar sig till staden för handling, paket, apotek, systemvaror.
Som stöttning finns servicebidraget, tigger på mellan 100 000 till 300 000 kronor. Samma summa som 2016/2017. under samma tid har KPI stigit med dryga 30 procent. I
realiteten har alltså stödet minskats på samma sätt. Jag anser att detta stöd är en billig peng för att man hjälper till hålla landsbygden öppen och levande.